Svenskarna i Nordamerika

Nordamerika

Många har fått sin bild av den svenska utvandringen till Nordamerika från Wilhelm Mobergs böcker. Genom Mobergs karaktärer får vi en inblick i hur småländska familjer lämnade Sverige med hopp om en bättre framtid som bönder i det stora landet i väster. Svenskar har bosatt sig i Nordamerika ända sedan 1600-talet. Mellan 1845 och 1930 utvandrade över en miljon svenskar till USA. Det var framförallt i samband med jordbrukskrisen på 1880-talet som utvandringen tog rejäl fart. Bristen på odlingsbar jord var stor och amerikanskt spannmål slog ut många europeiska jordbruk. Emigranterna var både kvinnor och män, de kom i stor utsträckning från Halland, Småland, Värmland och Öland.

Nordamerika – drömmar om ett bättre liv

Ellis Island var första anhalten i Nordamerika

Sverige upplevde en mycket snabb folkökning till följd av långvarig fred, vaccin mot smittkoppor och odlandet av potatis. Livet på landsbygden var hårt. De främsta orsakerna till emigrationen var framför allt bristen på odlingsbar jord. Men även religiös förföljelse, arbetslöshet och flykt undan värnplikt var vanliga orsaker till utvandring. För många hägrade bilden om ett bättre liv. American Homestead Act från 1862 gjorde att den Nordamerikanska odlingsmarken mycket billig. Nordamerika lockade även med ett demokratiskt system, religionsfrihet, avsaknad av allmän värnplikt samt fler- och bättre betalda jobb. Många lockades även av de tidigare emigranternas brev hem, de så kallade amerikabreven.

De som lyckats, eller ville ge sken av att de lyckats, i Nordamerika beskrev ett lockande liv långt från den bistra svenska vardagen. Det var många som ville tjäna pengar på emigranterna. Flera stora resebolag ägnade sig åt att sälja enkelbiljetter över Atlanten. Oftast reste man med båt till Hull i England, tog tåget till Liverpool och därifrån en atlantångare till New York. Resan över Atlanten var hård och tog cirka två veckor. Väl framme fick de nyanlända svara på 29 frågor som bland annat skulle säkerställa att de hade utresehandlingar, och kunde försörja sig. Majoriteten reste sedan vidare, medan några valde att stanna i New York.

Vart bosatte sig emigranterna?

De första emigranterna bosatte sig i Delaware i en koloni som de kallade ”det nya Sverige”, man räknar med att cirka 700 emigranter från Sverige och Finland var bosatta i denna koloni. När emigrationen tog fart på 1800-talet sökte sig många till Minnesota. I slutet av 1800-talet började en trend där alltfler sökte sig till större städer, framförallt Chicago var en populär ort. Runt 1910 hade Nordamerika ungefär 665 000 svenskfödda invånare. Dessutom bodde 700 000 andra generationen svenskamerikaner redan i landet. Många av de som emigrerat återvände så småningom till Sverige. Man beräknar dock att emigrationen innebar en förlust av ungefär en miljon människor för Sverige.

Vilka var det då som emigrerade? Man kan tro att de var de allra fattigaste som flyttade, men faktum var att de ofta inte hade råd med en biljett över Atlanten. Många emigranter var unga män och kvinnor. En stor andel blev jordbrukare i Nordamerika. Andra vanliga yrken var gruvarbetare, hantverkare, fabriksarbetare, präster och läkare. Till Chicago emigrerade många unga kvinnor för att arbeta som tjänstekvinnor. I början av 1900-talet räknar man med att var tionde hembiträde i staden var svenskfödd.

Fördomar om amerikasvenskarna

De svenskar som bosatte sig i Nordamerika drabbades ofta av fördomar och rasism. En stereotyp var att de var lata och trögtänkta och drack alldeles för stora mängder alkohol. Ett vanligt nedsättande uttryck var ”dumb Swede”. De talade inte engelska och hade svårt att göra sig förstådda. När konjunkturen gick nedåt och jobben var färre ansågs svenskarna ta jobb från den lokala befolkningen. Det fanns även stereotyper som var av godo för de nyanlända. Svenskar ansågs även vara arbetsamma, gudfruktiga och ärliga. Något som ledde till att svenska unga kvinnor ofta hade lätt att få jobb som hembiträden. Genom att läsa om svenska immigranternas erfarenheter i Nordamerika kan vi få bättre förståelse för invandring i vår tid.