Valloner

Valloner

Valloner är en etnisk folkgrupp mestadels bosatta i Vallonien, som är ett område i södra Belgien och i norra Frankrike, inklusive Luxemburg. Området är cirka 16.000 kvadratkilometer stort och där bor cirka 3,6 miljoner invånare. Huvudstad är Namur, som ligger i mellersta Belgien. Politiskt är Vallonien delat mellan Tyskspråkiga gemenskapen och Franska gemenskapen, vilka styrs av sina egna regeringar och parlament. Språken är franska och vallonska (inte att förväxla med belgisk franska). Vallonskan finns i fyra olika dialekter som talas av valloner i olika delar av Vallonien. Ordet ”vallon” kommer från ”wahlhaz” som är ett germanskt ord som användes för alla icke-germanska folkgrupper.

Valloner i Sverige

Man räknar med att det finns cirka 100.000 personer i Sverige som härstammar från de valloner som invandrade till vårt land under 1500- och 1600-talen. De första vallonerna som man känner till kom till Sverige på slutet av 1500-talet. Det var ett arbetslag som Wellam de Besche hämtade hit för att de skulle arbeta på Nyköpings bruk. Några år senare värvade Påke Gillius Chenon ett mindre antal arbetare till värmländska Bergslagen. Av de första invandrarna som kom var de flesta skogsarbetare, (d.v.s. skogshuggare, milkolare och oxkörare). Den stora invandringen, i form av smeder, masugnspersonal och liknande kom först några år senare.

En berömd invandrad vallon var köpmannen och industrimannen Louis de Geer. Han föddes i Liège och invandrade till Sverige i början av 1600-talet. Han kallas även för ”den svenska industrins fader” och det var han, tillsammans med vår dåvarande kung Gustav II Adolf som uppmuntrade valloner att utvandra till Sverige. De var kända som duktiga smeder och sådana behövdes till de Geers industrier, främst i Norrköping och Finspång. Man räknar med att mellan 1000 och 1200 familjer flyttade hit under mitten av 1600-talet, men många flyttade hem igen när deras arbetskontrakt var slut. Cirka 2.500 personer räknar man med stannade kvar i Sverige.

Vallonsmide hade hög kvalitet

När dessa valloner kom till Sverige hade de med sig en ny metod för framställning av smidbart järn ur tackjärn. Detta introducerades på Louis de Geers olika järnbruk i Sverige och under många år var dessa järnbruk världsledande. Så småningom ersattes metoden med s.k. lancashireprocessen, men den användes ändå i Sverige ända fram till 1947, då man slutade använda den vid järnbruket i Strömbacka. Kännetecknande för vallonsmidet var att det hade högre kvalitet än t.ex. lancashiresmide och tysksmide, och kunde därför säljas till högre pris. Anledningen var att malmen som användes till vallonsmidet kom från Dannemora gruva som hade en malm med mindre fosfor och svavel.
Valloner var kända som duktiga smeder
I början av 1900-talet gick den klassiska vallonska bruksverksamheten mot sitt slut och då började också de traditioner och den sammanhållning som vallonerna lyckats hålla vid liv att försvagas. 1938 bildades därför Sällskapet Vallonättlingar som arbetar för att sprida kännedom om vallonernas insatser i Sveriges ekonomiska och kulturella liv. Man arrangerar också studiebesök, föredrag och utflykter och säljer böcker och filmer om vallonerna och deras historia. Sällskapet Vallonättlingar är medlem i Sveriges Släktforskarförbund och man arrangerar också träffar för släktforskare. Den som vill veta mer om valloner i Sverige kan köpa förbundets bok ”Vallonska rötter”. Där får man svar på frågor om varför vi har valloner i Sverige, vad är vallonsk smideskonst, hur var vallonkvinnornas roll med mera. Man har också en medlemstidning som kommer ut fyra gånger om året.

Vallonernas historia i media

Det finns en mängd böcker och filmer som gjorts om vallonerna, valloninvandringen och vallonsmide. Bland andra har Prins Wilhelm gjort en journalfilm om vallonsmeder i arbete och 1987 gjordes en TV-film av Jan Bergman och Curt Strömblad, ”Valloner – i järnets tid”. Den finns att köpa hos Sällskapet Vallonättlingar. Sixten Haage har gjort en hel svit med litografiska blad som visar vallonerna och deras villkor i Vallonien samt hur de värvades till Sverige och deras arbete och liv här. Bilderna finns att beses i Tierps kommuns konstsamling. Från 2002 finns en bok, skriven av Gunnar Ternhag, om de tidiga invandrarna. Boken heter ”Valloner – järnets människor” och finns fortfarande att köpa i handeln.